Den här dagen.. alltså shit de har verkligen varit en mardröm..

Imorse när jag kände mig risig skulle jag aldrig ha klivit upp, skulle aldrig ha vaknat idag överhuvetaget..

Varför är det alltså så att när saker har börjat lösa sig och man börjar bli glad och lycklig så äre som att man alltid måste få en så kallad "pungspark", varför ska de alltid rackla?

Händer det alla eller är det bara jag som är född med otur?

Jaa jag känner mig typ död, alltså jag har ingen ork, är så slut i ögonen så dom svider men orkar inte gå dom där få fotsteget in till sovrummet, jag orkar inte slå på tvn ens...

Jag hade definitivt kunna lägga mig ner här på plats och somna och hoppas på att aldrig vakna, iallafall inte till denna kaos...

Kan tänka mig att mitt tidigare inlägg berörde många och att det var flera som kände igen sig, för jag vet, jag vet föräldrar som gör så mot sina barn så jag är inte den enda i världen, även om de känns så, är bara så trist att de är så tabu att få uttrycka sig, få säga eller skriva sina känslor.

Går i ide eller nått i den stilen!

God natt