Vad ska man göra när de känns som att man upplever samma sak om och om igen?
Vad ska man göra när dom som står en närmast vänder en ryggen?
Vad ska man göra när man känner sig ensammast i världen?
Vad ska man göra när man inte kan dela sin glädje och sorg med någon?

Varför kan ingen svara på dessa frågor?


Är sjukt tacksam att jag har J vid min sida annars vet jag nog inte vars jag varit idag och sen i all denna röra så kom ett oväntat samtal på nästan en timme som gör att jag trots allt ser ett litet ljus i tunneln:)